I början av det nya läsåret

Ärade rektor

Ärade provost

Ärade Aalto-gemenskap

Jag måste erkänna att när jag erbjöds detta tillfälle att hålla ett tal för hela Aalto-gemenskapen såhär i början av läsåret kände jag mig borttappad för en stund, eftersom det senaste ett och ett halvt året har varit nedslående för så många i vår gemenskap. Till följd av pandemin har vi mött besvikelse, rädsla, ensamhet och dagar som vi tillbringat ensamma hemma. Under detta år har uppmuntrande ord särskilt för unga och studerande känts pålimmade. Bland coronatidens många okända variabler verkar det som om det enda vi kan lita på är att tiden går.

Tiden går oundvikligen, och nu har vi åter samlats för att fira starten på Aalto-universitetets tolfte läsår. Jag är stolt över att vara en del av en universitetsgemenskap som orubbligt bygger på mod, ansvarsfullhet och samarbete. Värderingar som inte vacklar i vinden utan för oss samman som individer och skapar utrymme för att pröva på nytt, för lärande och för bildning.

Aalto-universitetets styrka ligger i dess karakteristiska spektrum av vetenskap, konst, teknik och ekonomi. Jag vill dock understryka att universitetets betydelse för studerande inte på något sätt begränsas till föreläsningssalar, Zoom-övningar och en högskoleutbildning. För många studerande är universitetet den viktigaste psykosociala ramen i vårt liv. Aalto är en plats där man får försöka och misslyckas, försöka igen och öva på att be om hjälp. En plats att få vänner, bli kär, bli besviken, lära sig att tolerera osäkerhet. Möten med andra skapar Aalto. Vi har inte råd att delas in i enskilda undergrupper, utan vi måste ständigt nå ut till andra människor och nya insikter. Du, ny eller gammal studerande, forskare, professor, aaltoit, som från din hemsoffa följer inledningen av läsåret. Jag ser din frustration och sorg inför de omvälvningar som coronan medfört. Men vet detta: före corona, under corona och även efter corona är vi alla aaltoiter, med våra skillnader och olika livssituationer, och som aaltoiter är vi en.

Budskapet jag vill förmedla till hela Aalto-gemenskapen är att vi ska stanna vid friheten som en ny start erbjuder oss. Att vi inte ska passera de friheter som erbjuds oss, även om skalan av de revolutionerande massupplevelserna fortsättningsvis reduceras till en tunn gråhet och vi under de närmaste veckorna inte heller kan gunga på campus som stora människohav utan oro för osynliga hot.

Under det senaste året har friheten känts avlägsen i vardagen när individuell frihet för första gången under min livstid undantagsvis har begränsats i Finland. Men även frihet har sina egna skalor, sina egna storleksordningar. Jag vet med säkerhet att det nu och under de kommande veckorna finns hundratals förstaårsstuderande på detta campus som upplever en bländande, svindlande känsla av frihet. Ungdomen och studietiden öppnar sig framför dem som ett öppet hav som fortsätter långt in i horisonten. Resten av oss som återvänder till arbetet och studierna på campus måste hitta skalan i våra egna liv där känslan av frihet kan hittas, även om den inte verkar uppenbar.

Skalan där vi kan glädjas över friheten att förverkliga oss själva och omskapa våra egna liv i dag och i morgon om vi så beslutar. Friheten att välja hobbyer och studier, friheten att inte göra som andra utan leva ett liv som passar oss själva. Friheten att definiera den egna studietiden och när den har varit bra. Friheten att ta oss egen tid, friheten att inte prestera. Friheten att vara barmhärtig mot oss själva och andra. Friheten att välja vad vi för med oss till Aalto-gemenskapen. För er, nya studerande, ger jag följande tips: håll fast vid er egen frihet att välja det sätt att leva ert liv som studerande som är mest underbart och upplevelsebaserat just för er.

En hoppfull start på det nya läsåret för er alla!