En Teknologby i regnbågsfärger

När jag började studierna i ekonomi vid Aalto år 2020 var jag rädd för att andra studenter inte accepterar mig som jag är; å andra sidan var största problemet att jag inte ännu lärt att acceptera mig själv. Efter gulishösten blev jag utanför studentkulturen och tänkte att jag kommer att vara ensam fram till utexamineringen. Sommaren 2021 beslöt jag mig för att ta reda på om Aaltos queer-studenter har en egen förening och beslutet förändrade riktningen på mitt liv. Via GAYY hittade jag vänner och en gemenskap, en enorm ambition för frivilligverksamhet och till sist ett handelshögskolegäng där jag känner mig hemma. Tack vare denna kedjereaktion vågade jag inleda min medicinska transition, blev självsäker och modig från att ha varit blyg, hittade min egen branch i designstudier, inledde min drag-karriär, gick med i AUS verksamhet via Aava och till råga på allt börjar jag på hösten studera min tredje examen som maskinteknolog. Jag tror starkt på att alla har en plats i Aaltos studentkultur. Om du fortfarande söker din plats önskar jag dig lycka till och tro på dig själv sådan som du är.

- Adrian Suvisaari (he/him) a.k.a. Furby Baby Morot, gemenskapssektionen Aavas samfundsmästare

Jag har alltid trivts i Otnäs gemenskap men på grund av många traditioner och normer som byggts kring dem skiner mansperspektivet och heteronormativitet. Jag upplever ändå att största delen av gemenskapen förbundit sig att skapa ett sådant studentliv där alla skulle uppleva sig sedda och hörda. Utveckling har skett och jag hoppas att utvecklingen fortsätter. Jag beundrar dem som vågar utmana partarkaliska attityder på bekostnad av att de stämplas som glädjeförstörare.

Jag började vara aktiv i GAYY i början av året och det har haft en överraskande betydande inverkan i mitt liv. Jag förstod inte hur mycket jag behövde en queer-gemenskap. I en heteronormativ miljö känner man sig alltid på något sätt utomstående och jag förstod att jag utplånat mitt eget queerskap för att få mig att höra till denna miljö. Även om jag inte anser att Otnäs är fientligt sinnad har ett så kallat queerutrymme en stor inverkan: i ett queerutrymme kan jag på ett unikt sätt vara skör och å andra sidan stolt. Jag upplever att många queerstudenter i Otnäs vågar ta plats i vår gemenskap på ett härligt sätt och ger den glädje och kärlek.

- Ines Saikku (hon/hen) a.k.a. Konk-Riitta, styrelsemedlem i GAYY

Homosexualitet har aldrig känts som en betydande faktor i Aaltogemenskapen, vilket kan låta konstigt. Det är fint att min sexuella inriktning inte påverkar hur jag behandlas i studentgemenskapen. Trots det har vi alla ett ständigt ansvar att skapa tre historiska studentkulturers Aaltotraditioner i en inklusivare riktning. Det här fäster jag uppmärksamhet vid även som ordförande för ARTS studenters förening TOKYO.

Som kreativ queer-människa hör jag till många olika identiteter. Som ordförande för Aaltos konstföreningars takorganisation kan det se ut som att jag accepteras i alla studentgemenskaper. Trots det känns finskspråkiga sociala kretsar svåra för mig fortfarande. Som internationell student har språket oftast känts som ett större hinder än homosexualitet. För mig betyder pride att fira denna framgång men även en påminnelse om att inklusion består av flera omfattningar. Vi bör även få internationella studenter att känna sig som en fullskalig del av gemenskapen.

Vi ska inte ta det som en självklarhet att homosexualitet känns som en vardaglig sak. Det är ett framsteg som tidigare generationer skapat och därför ska vi alla se till att framtiden är lika inklusiv här i Otnäs-bubblan som utanför.

- Camille Fourié (he/him), TOKYOs ordförande