Det ska finnas plats för kreativitet och innovation - läsårsavgifter är inte rätt lösning
För tillfället gäller läsårsavgifterna endast studenter som kommer från länder utanför EU-EES-länderna. Till följd av avgifterna som togs i bruk år 2017 har betalningsskyldiga studenters prestationspress ökat från tidigare och det finns inte tillräckligt med tid för att studera finska och skapa sociala nätverk. Enligt AllWell-enkätresultatet (2018,2019) har internationella studenter mer burnout-upplevelser än lokala studenter och å andra sidan mindre upplevelser av kamratstöd och samhörighet. Läsårsavgifterna försvagar utbildningsjämlikheten och -tillgängligheten. Läsårsavgifter är inte rätt metod för ekonomins upplivning och landets regering har även krossat tanken beträffande finländska studenter. Däremot finns försnabbandet av övergången till arbetslivet i regeringsprogrammet.
Läsårsavgifterna ökar studenternas press att avlägga examen inom målsatt tid och lämnar inte utrymme för kreativitet och innovation. Blomstrande studentgemenskaper och företagsekosystem uppstår inte om studenterna inte har möjlighet att göra annat än studera. Genom föreningsverksamhet och företagande kan studenten lära sig viktiga kunskaper, skapa nätverk och bygga gemenskaplighet. Därför måste studenterna ha tid för annat än studier och ha möjlighet till olika vägar.
Tanken om långa studietider i Finland är förvriden: i Finland är avläggandet av studierna på en bättre nivå än i OECD-länderna i medeltal och tiden som används för studier har minskat med åren. I Finland sysselsätts utexaminerade även speciellt snabbt i arbeten som motsvarar högskoleutbildningen då arbetserfarenhet fås redan innan utexamineringen. Även erfarenheten som frivilligarbetet ger har betydelse. Att försnabba högskoleinträdet efter andra stadiet är en välgrundad utbildningspolitisk utmaning, och den bästa lösningen på utmaningen är att öka högskolornas finansiering och därigenom nybörjarplatserna åtminstone tills årsklasserna blir mindre. Att öka nybörjarplatserna utan finansiering skulle betyda nedskärningar av utbildningskvaliteten.
Arbetskarriärerna börjar redan under studietiden då 62 procent av Aalto-studenterna jobbar hel- eller deltid vid sidan av studierna (Studerandenas försörjningsutredning 2018). De arbetar för försörjningen, det egna intresset och för att få erfarenhet. Ett studiestöd som skulle räcka för att livnära sig skulle i sin tur minska behovet av att arbeta vid sidan av studierna men även under denna regeringsperiod har inte lovats att ersätta den föregående regeringens nedskärningar i studiepenningen.
Det bästa sättet för att möjliggöra en snabb utexaminering för den som vill är att utveckla utbildningsprogrammen- i och med smidigare studier försnabbas allas studietid. Förenklat är undervisningsutveckling att studenternas respons analyseras och att förändringar görs på basis av den. Utöver det fortlöpande arbetet behövs möjligheter för nya öppnanden. Goda exempel på det är till exempel universitetens gemensamma sommarstudieutbud och FiTech-samarbetet för tekniska områdena som hjälper såväl examensstuderande som lärande som kompletterar sina kunskaper.
Aaltogemenskapen och en central del av aaltoskapet skulle lida utan föreningarna och studentföretagandet. Studentlivet och nya innovationer uppstår inte om människorna inte har tid att skapa dem. Dessutom är föreningen, organisationen eller det övriga frivilligarbetet viktigt för många studenter med tanke på såväl det sociala nätverket som arbetserfarenheten. Läsårsavgifterna skulle inte lämna utrymme för kreativitet och innovationer.
Minna Mäkitalo
Påverkansexpert
Rosa Väisänen
Påverkansexpert