De yttersta tiderna för överlappande examina

Det finns många mål i samhället och inom utbildningspolitiken som återkommer kontinuerligt och lever kvar årtionde efter årtionde. Ett av målen är att höja utbildningsnivån.

Eftersom Finland blivit efter i OECD-ländernas jämförelse måste Finland producera allt fler högskoleutbildade. Ibland har målet varit att 50 procent av under 35-åringarna skulle ha en högskoleexamen senast år 2030, ibland har man velat ha högre siffror och till sist har målet allmänt konstaterats vara omöjligt att uppnå så snabbt. Att höja utbildningsnivån består dock fortfarande som allas mål.

Och det är naturligtvis inte ett dåligt mål. Metoderna för att höja utbildningsnivån koncentrerar sig enbart på att nuvarande och tidigare studerande vid högskolorna närmast är i vägen för nya studerande. Och för många närmar sig 35 år alltför snabbt, för visst är studerandenas medelålder på riktigt högre än man tror. Den här gången håller släggan på att träffa studerande som skulle ha ambitioner och vilja att utbilda sig med mer än en högskoleexamen.

Vad händer nu?

Undervisnings- och kulturministeriet (OKM) har i enlighet med regeringsprogrammet berett en bestämmelse om en studierätt, eftersom ”nybörjarplatserna årligen går till personer som redan har en studierätt eller en färdig examen” och naturligtvis även för att flera överlappande studieplatser ses som ett problem på grund av utexamineringstiderna. I och med bestämmelsen skulle en studerande som tar emot en ny studierätt vara tvungen att avstå från den föregående.

I november skrev de som beredde bestämmelsen om en studierätt en promemoria till utbildningsvicerektorerna där utredningen Monta opinto-oikeutta från år 2019 används som källa. I promemorian lyfts fram viktiga saker i utredningen men inte de ställen som bekämpar bestämmelsen om en studieplats. I utredningen meddelade nämligen 66 procent av de som var på väg att bli utexaminerade och hade skaffat en annan studieplats att orsaken var utvecklandet av yrkeskunnigheten och till och med 70 procent helt enkelt inre motivation.

Under årens lopp har man även utrett, att två högskoleexamina inte leder till bättre inkomstutveckling på individnivå. Om gnistan till att skaffa en annan examen är inre motivation och inte hypotetiska livscykelinkomster, kan man då genom att begränsa möjligheten förbättra mångsidigt kunnande och Finlands innovations- och konkurrenskraft?

Ofta är nämligen just de som avlagt flera högskoleexamina motiverade till att verka flitigt för mänsklighetens bästa. Om det så än gäller handelsvetenskaper och juridik, teknik och samhällsvetenskaper eller konst och miljövetenskaper, så är tvärvetenskapligt kunnande alltid bra för samhället. Trots att examina i viss mån avläggs överlappande.

Sakkunnigas rekommendationer

Jag föreslår till sist två rekommendationer.

Regeringen och Undervisnings- och kulturministeriet: Uppskatta flit. Förhåll er till utbildning som till bildning, tänk inte på höjningen av utbildningsnivån som rå statistik.

Just du, studerande:  Sök till ett annat studieområde i vårens andra gemensamma antagning senast 25.3. Till det område du alltid velat studera. Till det studieområde du tänker hör ihop med din nuvarande bransch.  Till det studieområde som du just nu tänker på. Nu kan det vara sista möjligheten att göra det smidigt.

Teemu Palkki
AUS påverkansexpert: utbildningspolitik

Skribenten har under senare tid återigen börjat göra sig förtrogen med 1970-talets utbildningspolitik och konstaterat att ingenting förändras någonsin.