Låt bli kryssningar och bevara framtiden

Jag lever i två olika högskolestudentvärldar. I den ena ser jag hur klimatångesten definierar det dagliga livet. Istället för studier och studentliv upptas tankarna av de ständiga nyheterna om biodiversitetens snabba försvinnande, koalorna som dött i träden och rekordvarma årstider. I den här världen härskar misstro mot sådant som bostadssparande, barnskaffning och  karriärplaner som sträcker sig över tio år. De här känns obetydande- nu lever vi ju de sista stunderna innan de globala konflikterna som klimatförändringen och  andra miljökriser orsakar. Lite som i Harry Potter-världen innan Voldemort har återvänt på riktigt: den kommande konflikten kunde anas men ger sig ännu till tåls innan berättelsens slutstrid förs. I trollkarlsvärlden har berättelsen ett lyckligt slut men vår framtid är öppen.

Och den andra världen? Den består varken av trolldom eller oändlig klimatångest. I min andra värld firar jag världens bästa studentliv på kära Otnäscampuset, ordnar sitsar och diskuterar samma sak vareviga dag; ska vi äta på A Bloc, Kipsari eller Valimo. I Otnäsvärlden är det gott att leva, och varje dag är jag glad över att utexamineringen  ännu inte väntar nästa år. Vid mitt hemuniversitet och i studievardagen litar vi starkt på teknologins utveckling och förmåga att lösa de stora utmaningarna i tid. 

Det finns en del orsaker till vår teknologioptimism men talen som kräver omedelbar reaktion bryr sig inte om, om vi lever i kamratstödgruppen för klimatångest eller i teknologiutvecklingens lyckoland. År 2018 räknade IPCC ut att vi måste skära ned våra utsläpp med 45 % fram till år 2030 för att hålla oss inom gränserna för kritiska 1,5 grader. Tio år är inte en lång tid, speciellt inte när det för rika länder innebär att omedelbart skrida till verket för att ens i någon grad kunna skipa rättvisa mellan länderna. För tio år sedan räknade jag de sista talen i matematik på lågstadiet och tillbringade vintermånaderna åkandes slalom i närbacken. Nu slutför jag den sista biämneskursen i systemanalys för min kandidatexamen och åker slalom med samma pjäxor på fötterna som för tio år sedan. Tio är lite och vi måste agera genast.

Vi vet vad vi ska göra men förväntar oss att de svåraste besluten fattas av beslutarna och företagsledarna. Beslutsfattandet sker ändå sällan utan enskilda människors förändringskrav. Det är paradoxalt att hoppas på att överkonsumeringskrisen skulle kunna lösas utan att behöva förändra de val som definierar våra levnadssätt. Dessutom är få av oss längre 17-åriga gymnasieelever. Vi kommer också att bli ledare och beslutsfattare, i vilkas skugga vi än idag flyr ansvar. Och åldern är inte ett svepskäl till att tänka att någon annan borde ta ansvar. Kom ihåg den där 17-åringen vid namn Greta Thunberg. Och en Greta räcker inte.

Påverkning innebär inte slutet på allt härligt studieliv-frivillighetskulturen, sjungande tillsammans vid borden i Smökki, Unisports seriespel, valborg - alla bra och viktiga saker, vi bevarar dem. Det är ändå oärligt att påstå att studentlivet inte skulle behöva några livsstilsförändringar alls. Jag föreslår att vi från kryssningstraditioner med orimliga kol- och kemikalieutsläpp skulle övergå till gemenskapliga resor och tidsfördriv på sätt som inte kräver sjötrafik eller flyg. Å andra sidan föreslår jag att maten som serveras på evenemangen huvudsakligen skulle vara vegetarisk. AUS mål är att gå i bräschen i miljöfrågor och förslagen utgör en del av vår vardag. Effekterna börjar märkas när allt fler samfund förändrar sina funktionssätt som vi alla kan påverka i vår vardag. Efter boendevalen utgör mat och resor de mest betydande kolutsläppsfaktorerna, så dessa förhållandevis små förändringar spelar roll.

Den annalkande miljökrisen är det mest brådskande och viktigaste ärendet som ska lösas i det globala samhället.  Därför är det på allas ansvar att framhålla och beakta det i valen. Den framtid som förutspås i klimatdebatten är densamma där vi får lära oss i intressanta arbeten, förundras över familjelivet eller vara ute på äventyr någon annanstans. Men bara om vi lyckas bevara en värld som ger möjlighet till allt det. Till det strävar även Aalto-universitetets studentkårs arbete med hållbar utveckling.

#nytonpakko

Tua Videman

AUS styrelsemedlem

Ansvarsområden: hållbar utveckling, socialpolitik, kommunpåverkan, motion