Brev till riksdagsledamöter

Kära dagbok,

Jag såg idag hur mycket pengar som finns kvar på mitt konto. Igår fick jag studiestödet och bostadsbidraget men samtidigt skulle hyran betalas från kontot och räkningarna skulle också betalas. Nu när bostadsstödet minskade är det mycket knapert ekonomiskt.  Det är viktigt för mig att motionera och ha hobbyer, det får jag energi från och orkande i vardagen. Nu har jag inte längre pengar till det. Om jag någonsin blir färdig så blir jag och mina studiekompisar utexaminerade mer skuldsatta än någonsin. Vem annan i Finland måste lyfta lån för att köpa mat?

Vardagen är tung när lönen som deltidsanställd inte räcker och man måste ta flera turer. Efter jobbet, sedan sent på natten gör jag kursuppgifter, då jag annars inte hinner. Jag vet inte hur länge jag orkar en sån här vardag. Jag skulle vilja ha arbetserfarenhet inom den egna branschen och jag har skickat redan 40 ansökningar till den egna branschens arbetsplatser men det nappar inte.

Men jag har det ändå inte lika dåligt ställt som min kompis, hen har utöver studier även barn som hen sköter ensam, men ändå nedskärdes hens bostadsbidrag mest. Helt huvudlöst.

Jag får ångest när det är svårare att få hjälp då så många andra också mår allt sämre. Vännerna har nog fått terapiremiss av SHVS. Men vad hjälper det då det inte finns tillräckligt med terapeuter och även efter FPA:s stöd kostar terapin hundratals euro per månad. Vad hände med terapigarantin?

Jag skulle vilja framskrida med mina studier och bli färdig i tid. Jag vet att jag är inom rätt bransch och i rätt skola men det känns som att man sätter käppar i hjulen för min utexaminering.

Det här behöver inte vara studentens verklighet. Sätt in er i studentens ställning när ni fattar beslut. Ta hand om högskolestuderandenas välbefinnande och försörjning så att Finland skulle ha en ljusare framtid.

Aalto-universitetets studentkår (AUS)

Om du vill diskutera mer om studenternas ställning ta kontakt med AUS styrelsemedlem Wilma Branders ([email protected]).